Ett barn är fött på denna dag

1. Ett barn är fött på denna dag,

så var Guds välbehag.

Det föddes av en jungfru skär,

Guds Son det barnet är.

Här vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,

av pärlor prydd och klar,

så vore den dock alltför klen

till säng åt dig allen.

Dock vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817 (38 år)

Musik: Tysk (?) folkmelodi

(Det ska alltså i strof 2 - obs Jörgen Edman! - heta "till SÄNG åt dig allen" - men visst, världen är kanske alltför klen som lovSÅNG också).

En vänlig grönskas rika dräkt

1. En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.

4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.

Text: Carl David af Wirsén 1889 (47 år)

Musik: Waldemar Åhlén 1933 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]

Din klara sol går åter opp

1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dej, min Gud!
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mej.
O må jag så i tålamod
och kärlek likna dej!

3. O, lär mej lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dej, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då ska jag trygg i råd och dåd
till dej, o Fader, fly
och än besinna att din nåd
är varje morgon ny.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), v. 3 bearb. 1986

Musik: Tysk 1710

Detta är dagen, detta är dagen

Detta är dagen, detta är dagen
som Herren gjort, ja, som Herren gjort!
Låt oss i glädje, låt oss i glädje
nu tacka Gud, ja, nu tacka Gud!
Detta är dagen som Herren gjort,
låt oss i glädje nu tacka Gud!
Detta är dagen, detta är dagen
som Herren gjort!

Text: Psalt. 118:24

Musik: Från Filippinerna

Den blomstertid nu kommer

1. Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna,
som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.

Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), v. 4-5 bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år)

Musik: Svensk folkvisa / 1693

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte vers 4-5 återges här än]

Bred dina vida vingar

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Blott en dag

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
så av möda som behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1872 (59 år)